Busen ett år!

I morgon är det ett helt år sedan Nike föddes. tiden har gått jättefort, helt förvånande.

hon är så fin. i kväll när hon badade så tvättade hon sig alldeles själv på hela sin kropp, till och med småtåna och smalbenen. såg så himla sött ut.

nu ska jag baka två tårtor med äggfri botten, hur nu det ska gå.. jimmy måste helt enkelt hjälpa till. han skryter alltid "jag kan baka, har ärvt det efter morsan" men tro fan jag har fått se bevis på det- nä! i morgon kommer sara och evelina, lina, mostrarna och Nikes mormor på kvällen.

sedan fortsätter besöken i flera dagars tid.

det har varit mycket nu vid jul. har itne varit hemma en dag sedan julafton. farit runt och käkat och sjungit hos folk hela tiden. men jag gillar det, lite uptempo.

Vi har köpt en present åt Nike till i morgon, jag tror hon kommer att gilla den. Ni får se sedan.

igår var vi till kyrkis/CAFÉt med sara och evelina. det var bara vi där. barnen spelade gitarr och dansade till sång, som framfördes av en kvinna som håller i babysången o dylikt,.
Nike kittlade Evelina under foten och sa " killekill". evelina skrattade.
det var mycket sött att se att dom samspelade.
är så jävla skönt att ha kontakt med någon i min ålder, som har barn i Nikes ålder.
jag får naturligtvis ut mycket av att vara med mina andra vänner också, som inte har barn. men det är så roligt och bra att träffa någon i liknande situation. :)

en ny människa

jag har sett fram emot det väldigt mycket

och nu verkar det som att det händer någonting

känslig som jag tyvärr är så blev jag sårad när jag ringde för att höra efter om en grej som rör detta, mycket snack om att "blod är tjockare än vatten" blev det, och ja som om jag inte visste det.. men det känns ändå speciellt för mig. för mig är det inte alltid så att blod behöver vara tjockare än vatten, utan det kan vara utspätt, eller vattnet kan ha tjocknat med hjälp av stärkelse. Det spelar ingen roll för mig, att det jag känner i vissa fall kanske inte är besvarat, utan jag känner det ändå, och är tacksam för allt jag får känna.

Nu blev det här flummigt

det jag egentligen ville säga försvann liksom

men här kommer det i allafall, jag är glad, det känns spännande, jag känner med er och försöker att föreställa mig hur det går och så just nu.

Förresten! snygg frisyr nedan & vad härligt lättläst texten blev där

å nej

i morgon som var en sån där dag när vi skulle göra något. träffa folk.Nikes skulle träffa barn( som också är ett folk, men som bor i ett främmande land..ja..) MEN så har lilla ganstern gått och blivit sjuk. spenderade en stor del utav dagen på sjukhusets barnavdelning, därför att Nike kräkts hela natten, och vägrar äta eller dricka.

det är vid sådana situationer som det verkligen är hemskt att vara ensam förälder! ensam med all oro och stress, ensam om alla beslut.. ja det är inget roligt. Hon sover nu i allafall, hemma, och har fått behålla lite mat så det ordnar sig nog, skulle jag tro.

lägger in en bild på Nike och mig, när vi fyrtiofem minuter efter hennes födelse äntligen fick träffas igen

21 november

är hos pappa och anna

nike sover på altanen

hon går nu, jättebra. gick första stegen den 26 oktober, alldeles dagarna innan tiomånadersdagen.

världens bästa !

hon har en cool humor, flinar upp sig och charmar alla. lovar er.

sex veckor

Nike min unge, en tokigt härlig tjej med ett ..väldigt temperament, och en järnvilja.

så liten, med en så stor personlighet.

tycker om att känna dina små händer mot min kind på natten, när du bara vill känna om jag fortfarande är där.

nästa vecka åker jimmy igen, sex veckor.. ja vad ska man säga.

jag trodde bebisar glömde på sex veckor, men senast han kom hem, så vaknade nike två på natten, lyfta på sitt sömntunga huvud och såg sig förvirrat omkring, sedan somnade hon igen någon minut för att sedan rycka till och bli klarvaken (vad var det hon hade sett egentligen, var det ingen dröm) hon såg sin pappa, och det allra mest underbara leende på denna jord spred sig i hennes ansikte, ja i hela rummet. Jag har aldrig sett henne så glad förr. det var så rörande så jag själv låg där och grät.

På sex veckor så kan Nike lära sig gå

livet nu

this too shall pass..- fast nejnej nej nej NEJ nej det gör det inteoch det ska det inte aldrig någonsin för då kanske det betyder att jag har glömt dig men jag kommer aldrig att glömma dig jag vill tänka på dig nästan hela tiden så att det känns som att du kanske kanske är med mig önskar jag visste
jag har inte skrivit på så länge jag har försökt och börjat göra det flera gånger men det går inte det som har hänt går inte att sätta ord på något utav det det är för stort allting

Min familj, och alldeles speciellt älskade lilla Nike gör livet värt att leva för mig