if you're happy on vacation clap your hands

Helt otroligt men sant,
i går somnade nike efter kanske tjugo minuter i sin egen säng, by her self. lite gråt var det två gånger, vi gick in och kollade till henne och tröstade henne. sen sov hon.
nu ikväll, den tredje kvällen, så fick hon mysa i famnen i soffan och dricka flaskan, sedan lade jag henne i sängen och gick och duschade, jimmy var i köket, när jag kom ut tio minuter senare så sov hon!
både jag och jimmy blir så förvånade och lättade över hur lätt det här går/gick, vi var berädda på några veckors hårda slit.
tänk vi har kämpat på alla sätt i över ett år att få henne att somna, och så var det så här lätt!
det här var kanske det som nike hela tiden själv har velat.
får mig osökt att tänka på när hon var liten och bara grät och grät om kvällarna i flera månaders tid, kanske till ett två på natten varej kväll, och vi trodde hon hade kolik.. tänk.. tänk om det var så enkelt att hon helt enkelt ville somna ensam? och vi bar och bar och bar.. för så skulle man göra. ja det får vi ju aldrig svaret på, men nu när det är så här så börjar man ju undra?
glad är jag i allafall för min unges skull, och för min egen
god kväll